Sitter här i mitt rum med tre påskägg (ett nu nästan tomt som jag fick på jobbet...) och har ätit påskmat med min familj. Påskmaten bestod för mig i år av köpta köttbullar, prinskorv, kokt ägg, potatiskroketter, vaitlökssås och ketchup. Bästa påskmaten ever!
Nu har jag dessutom påskpyntat min blogg sådär härligt muntert, ellerhur? Fast det borde jag kanske redan gjort i torsdags? Aja, better late then never, har jag hört...

Peace out och happy påsk på er alla bloggläsare! :D


PS: Vet ni vad som kommer upp som tredje resultatet om man söker på påskbilder på google? Kolla här! DS

Idag är det ER dag! Inte påskkärringarnas eller häxornas dag, nej ER!



Why? Det är ju skärtorsdag idag! :D

Hittade en fin bild när jag surfade runt lite idag. kolla gärna in den.









Någon som vet var man kan köpa en sån fin lampa?

Kolla in den här notisen. Det där inträffade igår (måndag), inte utanför Willys utan vid kassorna. Det hände i "min" Willysbutik under mitt arbetspass. Såhär upplevde då jag det:

Jag kom ner från min rast och var precis vid kassorna när jag märkte att kunderna stod passiva och tittade konstigt. Ungefär samtidigt hör jag några skrika högt mot varandra på ett (arabsikt?) språk som jag inte alls förstod. Stämningen var hätsk och mycket otrevlig. Jag gick för att sätta mig i min kassa, men ångrar mig och går tillbaka mot de skrikande människorna. jag ser två kollegor som diskuterar med varandra och går mot dem. Då hör jag hur några slåss med varandra på andra sidan en godishylla. verkligen slåss alltså. Mina kollegor säger åt mig att absolut inte gå dit, vilket jag såklart inte gör heller. Då ser vi att en av de bråkande männens barn (tre stycken i ålder 9 månader till kanske 7 år) är på väg dit. Vi hindrar dem såklart från att göra det. En kollega ringer polisen, jag vet inte alls vad jag ska göra, så jag står kvar. Då kommer pappan till barnen mot mig och sina barn. Hans tröja är helt sönderriven och han ser minst sagt skärrad ut. Även han ringer polisen. Sen ger han mig telefonen så att jag ska prata med larmcentralen. Men han vill hellre prata med pappan, så jag lämnar snart tillbaka telefonen till honom.

När det hela har lugnat ner sig lite så ska jag gå och sätta mig i kassan igen. Men då ser jag mamman stå med sina barn. Hon står och gråter ohejdat (vilket inte är så konstigt). Jag försöker prata med henne, men det är inte så lätt.

Jag går och sätter mig i min kassa igen, för att så kunderna att återgå till det de kom för. En liten stund senare kommer polisen. De pratar med mina kollegor och familjen. Vad de gör sen vet jag inte. Det var i alla fall en läskig kväll och det konstigaste jag varit med om under min tid som knegare. Hoppas inget värre kommer inträffa i framtiden bara...

Idag mötte jag Frans för att gå ner till centrum och äta lunch tillsammans. Vädret var fint och humöret på topp när vi vandrade tätt intill varnadra och skrattade av lycka. Så kom vi till Kusens backe. Vi hade inte gått många meter när vi mötte en ung man som kom gående på den asfalterade stig som vi också beträdde vid det tillfället. Jag la inte direkt märke till honom förrän han var en tre-fyra meter ifrån oss.
Han gick fort. Så såg han på oss. När han var max två meter ifrån oss så stannade han plötsligt till i mindre än en sekund, ställde sig som i givakt och sträkte upp sin högerarm i luften och gjorde därmed stolt hitlerhälsningen mot oss. Sen fortsatte han i samma snabba gångtakt igen. Allt detta tog alltså en sekund eller så.
Snacka om att det samtal som jag och Frans hade dog ut helt tvärt och vi bara stirrade på varandra och den person som precis passerat honom.


Det finns idioter och så finns det idioter...

Jag är trött.



Klockan är mycket.





Nu ska jag gå och lägga mig.




God natt alla bloggläsare.