Så var dagen inne, tiden hade kommit. Det var dags. Nu gällde det Aaah, kommer inte på några fler klyshor att inleda med! :O

Fredagen den 19 december 2008 samlades ett gäng ungdomar, några ledare och ett par daglediga på Lindängen för att förbereda äcklig julmat. Det var varmt, ingen luft, men mycket stinkade grösaker (brockoli-74060, brysselkål-EAN, blomkål-4569 och rödkål-4554) som förgyllde tillvaron i köket som jag med glädje höll mig ifrån. Men jag fick det ärofylla uppdaget av Frans att ansvara för vattenkokningen. Ett jobb jag klarade galant, brände inget. inte en enda gång!

Så var klockan 17.00 och ett gäng pensionärer med kurrande magar samlades för att hugga in på våra stinkande maträtter:

-Mmmmm, låt oss komma in!

När dörrarna öppnades vibrerade marken av rullatorers hjul som riktigt skrek när pensionärerna de daglediga sprang in i flera km/h för att få en bit av hjulbordet (det stavas väl så? XD).

 
Snyggt upplagt i alla fall.

Jag fick den stora äran att hamna vid universums tråkigaste bord. Tänker inte prata mer om det.


När klockan paserat 19.30 och det var dags för pensionärerna att ta sina piller och gå och lägga sig började julfesten. Cecilia tvingade alla att dansa någon dans (säkert gotlänsk). Jag ville också, men var tyvärr tviungen att vara DJ och fotografera. Typiskt va?





Alla var väldigt duktiga och glada. Party, party liksom!

Fram emot senare på kvällen hade vi en liten andakt. I stora salen denna gång. Inte för att vi var galet många, men för att Viktor skulle kunna förtrolla oss alla med sitt pianospel (vilket han gjorde).
Vi körde en del för mig nya låtar, men det gick ju rätt bra ändå.

Vi var ett gäng som stannade på Lindängen tills runt halv ett på nattten. Då var det dags för oss att ta våra piller och sen gå och lägga oss.

Hörde jag i något radioprogram i Sveriges radio. Det var min mor som egentligen lyssnade:

"Det är lättare att klä på ett medvetslöst barn".


Så sant som det är sagt, det ska jag aldrig glömma.

Precis som så många år tidigare var det nu dags för familjen Claesson att bygga pepperkakshus. En mycket rolig och väldoftande tradtion, där familjens medlemmar får visa sin kreativa sida i köket. I år var familjens senaste tillskott inbjuden, Sofie.

Jag och Sofie "valde" att baka dagen efter mor och Emmas bakdag. Inga baktankar där inte (haha, baktanke! XD). Jag passade på att testa en ny design på mitt bygge, medans Sofie som ännu betraktar sig som något av en nybörjare på bakningsfronten körde på ett säkert kort och använde en redan befintlig mall.


Här är resultatet av min första plåt, alla husbitar rymdes inte på första omgången.


Sofies plåt närmast i bild.

Vi lyckades med alla våra bitar, även om en av oss höll på att glömma att göra fönster på båda hans plåtar (nämner inga namn... :P).
När allt svalnat var det bara att dekorera.


Första året som jag använde smarties på mitt hus. Vågade inte gå särskilt crazy...

När detta var färdigt och hade stelnat var det bara att steka lite socket till lim och smälla ihop delarna. Lite ojämnt och en hel del glipor blev det, men resultatet blev ändå bra.


Mitt hus, men tak"kupol". Årets nya grej...


Sofie vandrar in i sitt vacka husbygge.


De här personerna i fina dräkter kommer inom ett par veckor befolka mitt hus. Om det bara börjar beta hyra snart såklart...

Så var även årets husbak till ända, men om bara något år är det dags igen. *längtar*